Intresset för blommor har alltid varit stort
i vår familj. Anna har odlat, dragit upp från frön allt möjligt
och omöjligt både ute och inne. Ingemar har tyckt att det
har varit fint att se på ( när dom blommar ), han kunde inte
skilja en maskros från en gul tulpan eller påsklilja, båda var
ju gula och "fina" blommor. De enda pelargoner han kände till
var den fina röda som hans mamma hade haft i köksfönstret
och Doktor Westerlunds Blomma som stod i sovrummet, som
han inte ens visste var en pelargon. Våren 2003 kom
pelargonerna in i vårt liv. Det började med ett sticklingspaket
med 12 olika pelargoner från odla.nu, därefter kom pelargondagen
i Pataholm i maj 2003, där vi träffade Kerstin Kreutz-Sabel, och fick ett
inbetalningskort till Pelargonsällskapet. Sen var det kört för
Annas del.

Att Ingemar också faktiskt blev intresserad av pelargoner har vi
vår pelargonvän Görel i Kyrkbyn att tacka för. Efter Pataholmsdagen
var vi och hälsade på Görel, och fick se alla olika sorters pelargoner!
Anna fastnade direkt för P. tomentosum och den doften! Då visade
Görel "fragransen" och sa att det var svenskbybornas pelargon, och
historia (speciellt öststatshistoria) är Ingemars största intresse.
Ingemar tog den lilla "fragransen" i sin hand, den måste jag ha,
sa han, sen var han också fast.

Nu är vi 2 pelargontokar som är fast i pelargonträsket i vår familj,
men vi har ju ett intresse till tillsammans! (Det är bara våra 3
pojkar som tycker vi är pelargontokar, fast samtidigt är dom
stolta, och vill visa vårt pelargonrum och pyramiden, och alla
pojkar är lika imponerade, de är nu i åldrarna 15-22 år!).
En 14-Åring på besök ställde sig i dörröppningen till pelargonrummet:
-Shit, det är som paradiset i en film!

Vårt intresse för pelargoner och det faktum att vi bor på Muskotplan
gav namnet på vår hemsida: muskotpellis.

Då vi har 3 altaner och massor med krukor, tunnor, amplar och
lådor ville vi bli självförsörjande med sommarblommor, och det
har vi verkligen lyckats med. Idag, januari 2006, har vi mer än 500
olika pelargoner, av alla de slag. Övervintringen har gått över all
förväntan, alla våra pellisar har klarat sig!

När pojkarna flyttat ut en efter en, har vi tagit deras rum till
blomrum. Denna vintern har vi haft två rum med högnatriumlampa
och en 2-vånings sticklingspyramid i vardagsrummet!

Just idag,januari 2006, har vi ca 1000 pelargonkrukor att ta hand om,
en del har bott ute i växthuset, med en ständig oro för att proppen
ska gå. Anna är ute och kollar fläkten i tid och otid ( kl. 3 på
morgonen tex.). Proppen har gått en gång, det var på nollan
när Anna kollade, 250 plantor stod där ute (en del var tomater),
men ett snabbt proppbyte räddade växtligheten den gången.

Ja så har vi det med våra pelargoner, under åren har vi köpt
8 pelargonböcker och Robban, Lotta och Carolyn´s CD och läst
och tittat på allt vi kommer över, och ju mer man läser, ju mer
förstår man hur lite man kan och vet!

Som avslutning vill jag säga som Kerstin Kreutz-Sabel att alla
sätt som fungerar är bra, och vi har väl funnit vårt sätt, för det
har ju funkat!